DM 2011

Skrivet av Maria, söndagen den 15 maj, 2011, kl. 22:40

Så var det dags för DM (Distriktsmästerskap för spaniel & retrieverraser i Södra Sverige) igen. Eftersom jag kom 2:a förra året så var jag lite revanschsugen. Meia och jag har försökt träna lite under våren och genrepsprovet gick ju jättebra då vi blev provbäst. Barnen hade jag lämnat i Hörvik hos farmor och farfar några dagar tidigare för att kunna tävla i lugn och ro.

I år var det åtta ekipage som skulle tävla om vem som ska få representera SSRK Södra i Viltspårs-SM. Det var jättekul att träffa alla. En del kände jag sen innan och sen var det några nya ansikten, och det var en väldigt avslappnad och ”go” stämning hela dagen. Kvällen innan hade det regnat en sväng så jag tror att vi alla var taggade och kände att det var perfekta förhållanden för att kunna genomföra en bra spårning.
Delar av gänget som tävlade idag

Delar av gänget som tävlade idag

Jag och Meia blev tilldelade domare tillika provledaren Ingemar Tykesson och var först ut av de ekipage han skulle döma. Väl på plats fick jag en smärre chock. Meia har svårt att hitta spårstarten och varje meter känns som en evighet. Jag hade förväntat mig ett bra upptag och klockren spårning, i alla fall på raksträckorna men det gick i snigelfart och hon trippelkollade varenda liten grej hon stötte på. Som tur är så är hon relativt lätt att läsa av så ibland fick jag bekräftelse på att hon var på rätt spår. Efter en dryg timme så kom vi fram till klöven och vid det laget var jag både besviken, lite irriterad på hundskrället men framför allt lättad att det var över. När jag fick se kartan så visade det sig att hon hade spårat riktigt bra, med undantag för att hon lagt så ofantligt mycket energi och tid på att dubbelkolla allt.

Tillbaka vid klubbstugan så visade det sig att det bara var jag och Meia som tagit oss runt utav de första sex ekipagen. Kvar var förra årets vinnare Kent samt Meias halvsyster Grappa med Lena. När de två kom tillbaka så visade det sig att även de tagit sig runt och Meia slutade på en 2:a plats. Vann gjorde Lena & Grappa! Superstort grattis till er! Detta bevisar en gång för alla att ”di brune kan”
Domarna Anders Pedersen, Ingmar Tykesson och Martin Bruck samt viltspåransvarig Helen Hedlund-Håkansson

Domarna Anders Pedersen, Ingmar Tykesson och Martin Bruck samt viltspåransvarig Helen Hedlund-Håkansson

Glad vinnare får en välförtjänt kram av

Glad vinnare får en välförtjänt kram av ”sin” domare

”Di brune” Spader Damerna Grappa & Meia med nöjda förare

I Augusti får Lena och Grappa åka på SM i Halmstad, och jag tänker vara där och heja på!

Årets första tävling

Skrivet av Maria, söndagen den 10 april, 2011, kl. 16:42

Igår var det dags för årets första tävlig i viltspår. Meia har varit lite småseg på sistone och jag har varit orolig för att hon är sjuk men efter gårdagens tävling är det nog bara att inse att hundstackaren är uttråkad.

Det var ordinarie prov i Ljungbyhed men pga många anmälningar så fick jag och två andra ekipage träffa domare Hans Follin i Genarp istället. Det passade mig alldeles utmärkt då jag slapp åka så långt och dessutom skulle få träffa ny domare och gå på nya marker. Väl på plats var det lottdragning och jag hade turen att få gå som nr 2. Tycker om att ha lite tid att ladda innan det är dags. Fint väder och trevliga människor att prata med gjorde att förmiddagen flög iväg och innan jag visste ordet av var det vår tur. Spåret gick mycket bättre än jag hade förväntat mig och hon skötte sig ”som vanligt” i spåret dvs hon spårade noggrant hela vägen. När vi väl var framme vid klöven var jag och domaren helt överens när hon blev tilldelad en 1:a.
Meia vilar ut efter spåret med ett tuggben i solen

Meia vilar ut efter spåret med ett tuggben i solen

När alla hade gått spåren visade det sig att 1:a placeringen bland alla 13 startande stod mellan mig & Meia och Mattias & hans flatcoated retriever Duckfinder´s Amaretto. Efter en lång stunds överläggning gick vinsten till mig & Meia då Meia uppvisade större rutin, men de var helt klart värdiga motståndare!Rivalerna samlade

Rivalerna samlade

Meia har hittat en ny domare att tycka om - Hans Follin

Meia har hittat en ny domare att tycka om – Hans Follin

Familjestatus

Skrivet av Maria, tisdagen den 21 september, 2010, kl. 22:31

Sommaren 2010 har inneburit många olika projekt, många utflykter och mycket tid med släkt och vänner, men samtidigt lugn och ro i vår alldeles egna trädgård. Här nedan kommer ett utdrag av vad som hänt i vår familj under sommaren och statusen just nu:

Elin: Hon har växt och frodats i sommarsolen skulle man kunna säga. Hon växer så det knakar och använder nu vid 4 månaders ålder redan Hannes kläder som passade honom vid 6 månader.
Elin på morgonpromenad

Elin på morgonpromenad

Hon vill lära sig allt av storebror

Hon vill lära sig allt av storebror

Hon har redan vant sig vid att bli runtslussad kortare stunder till släkt och vänner så att jag och Per kunnat renovera kontoret och fixat i trädgården under sommaren. Hon håller sig cool i alla lägen och gillar det mesta. Nu har hon till och med vant sig vid att somna och sova i sin egen säng vilket har gjort livet mycket lättare för övriga familjen.

Den 15 augusti döptes hon i hennes mormor och morfars trädgård i Ås. Det blev ett jättefint minne med många som ville dela dagen med oss och pricken över i var att min konfirmationspastor Anders Bernspång ställde upp och skötte dopgudstjänsten.

Mingel i trädgården

Mingel i trädgården

Hela familjen med pastor Anders

Hela familjen med pastor Anders

Hannes faddrar fixar köttet

Hannes faddrar fixar köttet

Elins faddrar: Farbror Karl och Moster Erica

Elins faddrar: Farbror Karl och Moster Erica

Nydöpt och nöjd

Nydöpt och nöjd

Hannes: Hannes har också växt så det knakar i sommar och den lille killen börjar nu bli stor. Han pratar konstant och många kloka saker kommer ur den lilla pussgoa munnen (en del kan ni läsa på Hannes sida). Han trivs på förskolan och har nu kommit till den åldern då han vill leka med kompisar varenda dag.

När sommarlovet var slut och han skulle tillbaka till förskolan igen så passade han på att ge bort alla sina nappar till nappträdet i Dalby. Det är ett litet träd längs en cykelväg där nästan alla barn hänger sina nappar när de är stora nog att sluta och trädet är nu överfullt av nappar, en del nästan 20 år gamla. För att fira denna stora dag så fikade vi när vi kom hem och dessutom fick Hannes lite presenter (jag vet att det är muta….men det funkade ju)! En radiostyrd traktor och en traktorplansch blev det. Första kvällen var lite jobbig men sen dess har det funkat utan problem.

Här töms hela nappförrådet

Här töms hela nappförrådet

Färdiga att ges bort till nappträdet

Färdiga att ges bort till nappträdet

Hannes nappar utom räckhåll

Hannes nappar utom räckhåll

Förra veckan började han på barngymnastik, hans första fritidsaktivitet och nu har livet som skjutsande förälder bara börjat.
Kul på barngymnastiken

Kul på barngymnastiken

Meia: Meia har hela sommaren tränat apportering 1 gång/vecka. Allt för att ladda inför FM (flatmästerskapet) som i år hölls på Lillerud utanför Karlstad. FM var upplagt som ett workingtest men med vilt på en av stationerna. Tyvärr funkade hon inte alls på tävlingen utan slutade på 14 poäng och nästan sist av över 100 hundar. Det positiva den dagen var att hon var så lugn att fotgåendet funkade näst intill klockrent, men vad hjälper det när hon vägrar hämta både dummies och kanin. Som vanligt när det går riktigt dåligt så skyller jag på att någonting är fel…. och som vanligt så hade hon anaplasma. Nu är hon färdigbehandlad och tanken är att starta henne på ett prov till nu i höst för att se om hennes vanliga jag är tillbaka eller om vi ska backa i träningen.
I väntan på bättre tider

I väntan på bättre tider

Per & Maria: Vi har under sommaren/hösten dragit igång det gigantiska arbetet med att borra efter bergvärme och konvertera hela huset från direktverkande el till vattenburet system. Detta har tagit lång tid men idag blev de äntligen färdiga! Nu väntar vi bara på att få en genomgång av själva värmepumpen så vi vet hur den funkar.
Bergsborren på plats

Bergsborren på plats

Preparerat hem (så här såg det ut i 3 veckor)

Preparerat hem (så här såg det ut i 3 veckor)

Tårta med VVS:arna efter att det sista röret satts på plats

Tårta med VVS:arna efter att det sista röret satts på plats

Vi har även hunnit med att renovera kontoret och är jättenöjda med resultatet. Nu är det källaren som står näst på tur i vår renoveringslista.

Den 13 augusti firade vi vår 5-åriga bröllopsdag och eftersom vi var i Värmland så hade vi tillgång till både chaufför och barnvakt. Som småbarnsförälder gjorde vi det som vi aldrig kan göra annars, vi åt i lugn och ro på restaurang för att sen gå på bio och frossa i godis! Marcus och Jenny hämtade oss efter bion och av en slump så visade det sig att just denna kväll så var det dans på Blomsterhults loge där vi hade vår bröllopsfest så vi åkte dit och avslutade kvällen med en foxtrot.

Workingtest, Kävlinge

Skrivet av Maria, tisdagen den 20 juli, 2010, kl. 01:53

Förra veckan var det dags för ett nytt försök på workingtest (för er som inte vet vad detta är kan jag hänvisa till inlägget ”flytt och WT-debut” den 20 mars). Även denna gång var Lena & Grappa med, men vi hade också lyckats få med oss det tredje ekipaget i vårt träningsgäng nämligen Karin & Diesel. Det var en jättefin kväll och Per & Elin var med som extra stöd. Hannes hade vi skickat till farmor & farfar så hann missade detta (men fick säkert göra andra roliga saker istället).
 
Vi fick börja med station 2 som var två långa enkelmarkeringar i svår terräng, m apportkastare. Här sprang Meia ut och tog den första jättefint men på vägen in tog hon ett ärevarv innan hon lämnade av den slarvigt. Den andra apporten knallade hon på men jag lät henne ändå hämta in den för att hon skulle få jobba av sig lite frustration och den lämnade hon av snyggt. 0 poäng. Lite besviken för att hon knallade men supernöjd att hon jobbade så fint och sprang så långt ut utan att tveka.
 
Sen var det dags för station 1 som var vattenmarkering med dolt nedslag samt en landmarkering. Vattenmarkeringen var inga problem alls….förrän 2 meter framför mig där hon stannar och släpper den, skakar sig och sen börjar äta gräs. Efter att ha sagt apport två ggr så går jag fram till henne och berättar vad jag tycker om det och sen tar jag själv upp apporten. Landmarkeringen var klockren. Här hade hon stadga och fin avlämning. 12 poäng.
 
 Station 3 var enkelmarkering i uppförsbacke. Hon hämtade den bra men blev osäker på nervägen och vågade inte gå ner sista metern utan böjde sig istället fram för att lämna av dummyn, som jag tappade. Dåligt fotgående. 15 poäng.
 
Station 4 var enkelmarkering och sen linjetag till samma ställe. Detta skötte hon lysande och jag fick bara avdrag för att jag klappade om henne när hon kom in till mig. 18 poäng.
 
Station 5 var enkelmarkering ( med skott) i nerförsbacke. Detta skötte hon också jättefint men stannade två meter framför mig av ngn anledning. Efter att jag blåst inkallning så kom hon in de sista metrarna och lämnade av fint. Avdrag för att jag hade stampat i backen en gång då jag tyckte att hon började gå lite för fort vid fotgåendet. 19 poäng.
 
Jag hade som mål att inte nolla på ngn station men det lyckades inte riktigt, å andra sidan så gjorde nollan att jag insåg att hon fortfarande blir väldigt het när det kommer skott in i bilden och att vi måste träna mer stadga inför FM.
 
Jag är jättenöjd med hur hon arbetade men mindre nöjd med ”basic” saker som stadga och avlämningar. Det var en underbar kväll och jag har fått många bra tips på hur jag kan fortsätta träna henne inom våra problemområden så jag är överlag nöjd med kvällen. Vår alldeles egna fanclub

Vår alldeles egna fanclub

Min goa olydiga tjej

Min goa olydiga tjej

Tävlingshelg

Skrivet av Maria, söndagen den 9 maj, 2010, kl. 20:12

Denna helg har nästan hela familjen varit ute och tävlat.

I lördags började Per med att springa Lundaloppet, 10 km. Han har, efter en sen kväll med sin far, utmanat sin lillebror Nils att springa Göteborgsvarvet. Nils, som har sprungit det förr, nappade direkt och dagen efter så var alla tre bröderna samt pappa Jeppe anmälda som ”Hallahåles bastuklubb”. Mer om detta senare (om två veckor närmare bestämt). För att iaf ha ett lopp i kroppen innan Göteborgsvarvet så övertalade Per sina arbetskompisar att ställa upp med ett lag i Lundaloppet. Sagt och gjort och i lördags var det alltså dags.

Under uppvärmningen och början av loppet så passade jag och Hannes på att köpa lite nya skor och kläder men efter en halvtimme så var vi på plats vid upploppet. Vi hade med fika och förväntade oss att se Per efter ca en timme, men efter 49 min dök han upp och vi hann precis plocka fram vår maraccas och skrika heja heja så var han förbi oss och kom i mål på 50 min, 18 sek! Gissa om vi var stolta!
Upploppet - och fortfarande spänst i benen!

Upploppet – och fortfarande spänst i benen!

Hannes testar om nya skorna är vattentäta...

Hannes testar om nya skorna är vattentäta…

... det var de inte!

… det var de inte!

Efter loppet blev det korv- och köttgrillning i vår trädgård med jobbarkompisar inkl familjer och alla var nöjda med sina prestationer… och hungriga!

I morse var det dags för mig och Meia att återigen ställa upp i viltspårs-DM. Åtta hundar kom till start och det var fem utav oss som till slut lyckades hitta klöven. Det var bra spårförhållanden eftersom det hade regnat dagen innan och sen varit i princip vindstilla under natten. Ändå hade hundarna det krångligt. Som vanligt hade det varit mycket vilt ute i spåren och Meia hade haft tre älgar med sig från start till slut. Dessa spår var hon tvungen att kolla upp emellanåt vilket tog både tid och kraft från henne men till slut kom hon fram och hittade klöven.
Vår goa tjej

Vår goa tjej

Jag hade som målsättning att hon skulle hitta klöven och få tillbaka lite självförtroende och det lyckades vi med så jag var supernöjd! Som ett extra plus i kanten blev vi 2:a och det hade jag inte riktigt räknat med för det fanns riktigt duktiga hundar med idag. Tror dock att det faktum att hon jobbade på i 60 min utan att ge upp, trots all viltstörning, fick oss att klättra ett par steg. Det är bara att tacka och ta emot och fortsätta träna. Nu är det dock sluttävlat inför förlossningen men har redan kollat upp ett par tävlingar i slutet av sommaren som kan vara intressanta….

Annars rullar det på här hemma. Det andra barnrummet är nu klart för inflyttning och nu står kontoret näst på tur. Det får nog dock vänta till mamma & pappa kommer ner nästa gång :)
Barnrum nr 2 klart

Barnrum nr 2 klart

I trädgården har vi avverkat småprojekten (trädgårdsland, syrenhäck, buskbeskärningar, rabatter, bärbuskar och att få ordning på gräsmattan). På tur står nu borrning av bergvärme och konvertering av våra elelement till vattenburna element. Detta gigantiska projekt (som det känns nu iaf) har fått oss att backa lite vad gäller trädäck, grusgång m.m.

Hannes pendlar mellan att vara världens goaste, förståndigaste lilla unge till en trotsig liten minidjävul. Oftast kommer dock den lilla minidjävulen fram när han kommer hem från förskolan och är trött alt när jag och Per är trötta, så man kan inte bli föööör arg heller även fast det känns som om man skulle kunna lämna bort ”trollungen” i de stunderna. Idag har han dock bara haft ett utbrott, och kastat en bandyklubba på mig för att jag inte orkade spela med honom. Efter en diskussion om detta så fick han sluta leka och istället gå och lägga sig direkt vilket slutade med att han somnade på två minuter… Innan dess har han varit världens goaste och lärt mig ”Manboy”-låten. Så här går den enligt Hannes:

Manboy, manboy, you can call me manboy
I don´t cash….. lidelidelej